Tillbaka

Perspektiv på specialpedagogik

Perspektiv på specialpedagogik

Intressant nog är kan vi urskilja två helt olika förhållningssätt till frågan om perspektiv på specialpedagogik. Å ena sidan har vi de som tycker att diskussionen är onödig och leder in på fel vägar. Det viktiga är ju att hitta sätt att hjälpa elever med problem. Varför diskutera olika perspektiv?

Å andra sidan har vi de som menar att frågan om perspektiv är helt centralt för området. Olika perspektiv ger enligt detta synsätt helt olika förståelse av problem i skolan och hur de kan hanteras

De som förespråkar att perspektivfrågan är viktig är nästan alltid kritiska till den grupp som menar att perspektivfrågan är mer eller mindre irrelevant. Vidare menar den förra gruppen att den senare också har ett perspektiv även om det oftast är outtalat. Gruppens perspektiv benämns på lite olika sätt, till exempel som ett bristperspektiv, ett kompensatoriskt perspektiv eller som ett kategoriskt perspektiv.

Intressant nog har alltså dessa forskare inget eget namn på sitt perspektiv eftersom de inte ser perspektivfrågan som relevant. Jag skulle dock påstå att de har ett perspektiv, låt oss för enkelhetens skull kalla det för ett kompensatoriskt perspektiv här.

Det kompensatoriska perspektiv beskrivs av de forskare som diskuterar perspektivfrågan oftast i motsättning till något annat perspektiv, ofta ett relationellt perspektiv. Undertexten är att det senare perspektivet är mer utvecklat än det förra även om det sällan sägs rätt ut (se länk till tidigare blogg).

Ingen som har ett kompensatoriskt perspektiv skriver så vitt jag vet om perspektivfrågan. Detta är ganska logiskt eftersom utgångspunkten oftast är att det endast finns en utgångspunkt, det egna, inom ramen för vilket man studerar världen som den är.

Personligen tror jag att båda dessa synsätt kan bidra till utvecklingen av arbetet med elever i behov av särskilt stöd i skolan. Tyvärr är dock kommunikationen mellan positionerna bristande. Det är inte så konstigt för i båda fallen har man ofta svårt att se vad man kan lära sig av det andra lägret.

Som ett exempel på bristande kommunikation kan jag nämna att när jag en gång i tiden fick i uppdrag av Vetenskapsrådet att ordna en konferens med landets professorer inom det specialpedagogiska området uteblev de med vad jag bedömer som mer kompensatoriska perspektiv. Det kan i och för sig ha varit en slump, men jag skulle kunna ge fler exempel på liknande fenomen.

Min erfarenhet är att det är krävande men givande med perspektivmöten. Dessa möten kan nämligen tvinga en att omvärdera sådant man tagit för givet, vilket alltid är en process som utmanar och tar tid. När jag vid ett tillfälle ville fördjupa mig inom ramen för det kompensatoriska perspektivet tog jag kontakt med några ledande forskare med kompensatoriska synsätt och det gav mig nya insikter. Det som blev tydligt för mig var inte minst den faktiska variationen i elevers förutsättningar.

Min utgångspunkt är i alla fall att det inte går att närma sig området utan att ha någon form av perspektiv och att det också är viktig med att vara tydlig med vilket perspektiv som används och vad som legitimerar det valda perspektivet. Perspektiven skiljer sig främst åt när det gäller att definiera vad som är problematiskt när problem uppstår i utbildningssammanhang.

Var förläggs problemet?

Flera har således argumenterat för att perspektiven skiljer sig åt med avseende på var problemet förläggs. Utgångspunkten är då att specialpedagogik är vad som skulle kunna kallas en ”problemdiskurs”, det vill säga den handlar om problem som uppstår i utbildningsystemet. Den utgångspunkten tror jag nästan alla kan dela.

Problemet kan förläggas till olika faktorer: eleven, elevens sociala bakgrund, klassens sätt att fungera, undervisningen, skolan ledarskap, utbildningspolitiken, professionellas diskurser och samhället för att nämna några av de vanligast förekommande.

En skiljelinje kan sägas gå mellan de som fokuserar elevfaktorer och de som fokuserar omgivningsfaktorer när det uppstår problem i skolan. Det känns som den förra gruppen nu börjar få medvind delvis beroende på mer övergripande samhällsförändringar, till exempel ett ökat fokus på individens prestationer i relation till i förväg fastställda mål i skolan och den mer allmänna och nygamla tendensen att biologisera identiteter i det moderna samhället.

Hur ska då en kompromiss kunna nås mellan vad som förefaller vara i grunden olika synsätt?

Ett dilemmaperspektiv

Mitt förslag till en sådan kompromiss är att se skolsvårigheter som dilemman. Dessa dilemman handlar i grunden om hur olikhet ska hanteras inom ramen för utbildningssystemet. Dilemman innebär att man måste hitta en balans mellan mål som är åtråvärda men som också går emot varandra. Dilemman kräver att en balans uppnås men till skillnad från problem kan dilemman inte lösas.

Ett absolut grundläggande dilemma handlar om att hitta en balans mellan att se olikhet som en tillgång (vilket är åtråvärt) och att ge elever extra stöd (vilket också är åtråvärt, men kräver att de pekas ut och värderas negativt).

Tyvärr missförstås ofta dilemmaperspektivet. Jag tror att ordet ”dilemma” slog an för att många känner att specialpedagogiken är ett komplext område. Men det många menar med uttrycket ”dilemman” är sådant som jag skulle karakterisera som ”problem”, vilka alltså skiljer sig från dilemman genom att de inte skapar ett behov av balans utan snarare ett behov av lösningar.

Dilemmaperspektivet bygger också på att det ses som etiskt problematiskt att peka ut barn och elever som avvikande. Jag har mött många personer inom det specialpedagogiska området som inte alls ser detta som problematiskt och då utgår man från ett kompensatoriskt snarare än ett dilemmaperspektiv.

I ett mer kritiskt perspektiv på specialpedagogik där problemet placeras i omgivningen, å andra sidan, missar man bland annat att varje befintligt utbildningssystem som vi känner dem kommer att värdera elever eftersom detta är mer eller mindre ofrånkomligt. Ett sådant kritiskt perspektiv blir då lätt ett förespråkande av utopier vilka är svåra att realisera.

Dilemmaperspektivet i min tolkning ligger närmare ett kritiskt än ett kompensatoriskt perspektiv men försöker komma till rätta med några av tillkortakommandena i mer kritiska perspektiv. Samtidigt är det mycket viktigt att beakta insikter som gjorts inom ramen för mer kompensatoriska synsätt.

Eftersom jag i min tolkning av ett dilemmaperspektiv inte påstår att det finns ett rätt sätt att se på hur utbildningssystem ska hantera dilemman blir frågan om vem som ska bestämma perspektiv viktig. Detta är en fråga som knappast uppmärksammats inom vare sig ramen för det kompensatoriska perspektivet eller kritiska/relationella perspektiv. Därför har jag sett det som betydelsefullt att lyfta in demokratifrågorna i specialpedagogiken (se länk till tidigare blogg nedan). Frågan om vem som ska bestämma perspektiv blir således minst lika viktig som vilket perspektiv professionella ska arbeta efter.

En strävan efter att bli tydligare….

Jag har i olika sammanhang strävat efter att bli tydligare med vad jag menar med ett dilemmaperspektiv (se länkarna nedan). Nu har jag också haft tid och möjlighet att arbeta om min bok Perspektiv på specialpedagogik vilken just kommit ut i en tredje upplaga (se referens nedan).

I denna nya upplaga har jag alltså försökt bli ännu tydligare, inte minst vad gäller beskrivningen av dilemmaperspektivet. Jag har till exempel byggt vidare på och utvecklat exemplen i bloggen Dilemmaperspektivet, del 2 (se nedan) för att konkretisera vad de olika perspektiven, således också dilemmaperspektivet, får för konsekvenser för vardagligt arbete.

Även om min bok handlar om teoretiska perspektiv på specialpedagogik menar jag således att de har tydliga implikationer för det vardagliga arbetet. Jag har också lagt in instuderingsfrågor i varje kapitel vilka är tänkt att hjälp läsaren att gå in i de olika perspektiven på djupet.

Den nya upplagan har också ett nytt omslag som jag är väldigt förtjust i. Omslaget är formgivet av Karl Stefan Andersson. På omslaget återfinns den tyske konstnären Adam Mackes målning ”Segelboot am morgen”, vilken är tänkt att inspirera till en resa bland olika perspektiv på specialpedagogik.

 

 

Länk till blogg där det diskuteras hur ”den andres” perspektiv framställs:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/dikotomiernas-herravalde

 

Länk till blogg om kritiska perspektiv:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/den-specialpedagogiska-industrin-en-sociologisk-kritik

 

Länk till blogg om inkludering och demokrati:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/inkludering-och-demokrati

 

Länk till bloggen ”Vad är ett dilemmaperspektiv”:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/vad-ar-ett-dilemmaperspektiv-

 

Länt till bloggen ”Dilemmaperspektivet del 2”:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/dilemmaperspektivet-del-2

 

Ny upplaga:

Nilholm, Claes. (2020) Perspektiv på specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.

 

 

 

 

kommentarer
Lägg till kommentar