Här-är-du Här-är-du

Bloggar Bloggar

Är teorier glasögon ?

Är teorier glasögon ?

De flesta studenter inom de samhällsvetenskaplig och utbildningsvetenskapliga områdena har förmodligen mött uttrycket att ”teorier är glasögon”.  Med det brukar avses att vi kan betrakta företeelser i skola och samhälle utifrån olika teorier. När vi byter teori är det som att byta glasögon. Pedagoger kan se på lärande utifrån Piagets eller Vygotskys teorier, vilket innebär att lärandet ses med olika glasögon.

Mitt eget forskningsfält, inkludering/specialpedagogik, framträder på helt olika sätt beroende på med vilka glasögon det betraktas.  Om vi anser att elevers svårigheter beror på deras individuella tillkortakommanden/sociala bakgrund ser vi helt andra saker än om vi betraktar elevers problem som något som orsakas av skolors bristande beredskap att möta en mångfald av elever.

Olika sätt att se

Är det bra att betrakta teorier som glasögon? Det är givetvis bra att liknelsen lyfter fram att olika teorier innebär olika sätt att se på fenomen. Det är ett faktum att det i samhälls- och utbildningsvetenskap finns en rad olika konkurrerande teorier. Sedan kanske liknelsen haltar något eftersom byte av glasögon brukar betyda att saker och ting ses med olika skärpa medan byte av teorier i högre grad handlar om att se kvalitativt olika saker.

Det är som sagt bra att liknelsen så tydligt lyfter fram pluralismen inom vetenskapen. Det får studenter att se mångfalden av teorier och underlättar också förståelsen av vad som sker när man går från att se världen utifrån en teori till att se den från en annan. Jag vill dock i den här bloggen varna för en som jag uppfattat vanligt konsekvens av påståendet att ”teorier är glasögon”.  Men först några ord om vår förmåga att se en företeelse i ljuset av en annan.

 

Metaforer

Teorier är något abstrakt som vi inte kan ta på. Abstrakta företeelser kan vi endast komma åt genom att se dem med hjälp av något konkret. I exemplet här ses alltså det abstrakta (teorier) i ljuset av något konkret (glasögon). Ett annat sätt att uttrycka detta är att vi förstår teorier metaforiskt, som glasögon. I en bok som jag nyligen gett ut (Nilholm, 2016) argumenterar jag för att vår tillvaro till stor del är uppbyggd av ett metaforiskt tänkande. I boken argumenterar jag också för att metaforer också bör ses som en sorts teorier.

Abstrakta företeelser som exempelvis samhälle, skola och kommunikation kan vi bara komma åt genom att se dem metaforiskt. Vi kan till exempel se samhället som en kropp, skolan som en patient (skolan mår inte bra) och kommunikation som en överföring av information. Det finns en rad konkurrende metaforer för hur vi förstås sådana här företeelser, till exempel kan vi se kommunikation som förhandling, krig, ett utbyte av gåvor, som ett spel, en lek mm.

Språkets metaforska möjligheter är fantastiska och det som möjliggör att vi på allvar kan närma oss abstrakta företeelser. En metafor möjliggör, tänk bara vilken enorm betydelse det har haft att den mediciniska vetenskapen metaforiskt har kunnat se kroppen reaktioner vid sjukdomar i ljuset av den mer konkreta företeelsen krig. Därmed följer en hel begreppsvärld: immunförsvaret, attacker, motattacker osv.

Metaforer är alltså möjliggörande genom att de lyfter fram vissa aspekter av ett fenomen. Glasögon-metaforen lyfter fram mångfalden av teorier och möjligheterna att byta teorier. Samtidigt begränsar också metaforen våra möjligheter att se andra aspekter av fenomen. Om vi ser kommunikation i termen av krig, och medföljande begrepp såsom allianser, motstånd, strategier, taktiker osv. riskerar vi att missa andra aspekter som lyfts fram av andra metaforer. Det är i detta sammanhang som jag ser jag ett problem när teorier ses som glasögon, ett fenomen som jag tror är vanligt i utbildningen av studenter inom det utbildningsvetenskapliga området.

 

En risk med att se teorier som glasögon

Det stora problemet med glasögon-metaforen är att den implicerar att vi kan ta av glasögonen och därmed se fenomen, till exempel lärande, som de är oberoende av teorier (glasögon). Utifrån mitt resonemang i förra stycket skulle jag vilja påstå att detta inte är möjligt. Vi måste se abstrakta fenomen som något och därmed också se dem teoretiskt om vi går med på att ett metaforsikt seende är ett teoretiskt seende. Det jag menar är alltså att studenters egna uppfattningar om exempelvis samhället, skolan och kommunikationen ska ses som en sorts teorier om dessa fenomen. En student som till exempel läser till speciallärare/specialpedagogik har många års erfarenhet av att jobba i skolan och kan förväntas ha en rad teorier om skola och lärande.

Därför är det viktigt för studenter att bli medvetna om vilka teorier (glasögon) de har även när de inte betraktar ett fenomen som lärande utifrån mer etablerade vetenskapliga teorier. Det är både viktigt att bli medveten om sina metaforer/teorier och att relatera dem till de vetenskapliga teorier man möter under en utbildning. Mitt tips är att många studenter ser på lärandet som en överföring av kunskap, lärandeprocessen ses alltså utifrån en överföringsmetafor. Genom att möta andra metaforer/teorier för lärande kan den egna kunskapen om fenomenet utvecklas.

Eller för att ta ett exempel från ett annat område, människor har teorier om samhället. Det går inte att beskriva samhället som det är utan det ses alltid genom en metafor/teori vilket får en rad konsekvenser för hur det uppfattas. Vanligt är till exempel att se samhället som en kropp, vilket får konsekvensen att samhällets olika delar uppfattas bilda en helhet där varje del har sina funktioner och sin plats i helheten. Ett alternativ här kan vara att se samhället som fragmenterat, som olika öar med bristfälliga förbindelser mellan varandra.

Tillbaks till glasögonmetaforen. Mitt resonemang innebär ju att vi hellre skulle tala om att se teorier som ögon. Då missar vi dock en viktig aspekt som glasögon-metaforen lyfter fram, det vill säga att vi kan byta teorier. Dock bör vi ha klart för oss att glasögon-metaforen inte speglar hela sanningen här eftersom den ger sken av att det är hur lätt som helst att byta teori (byta glasögon). Min egen erfarenhet är att människors teorier är mycket svåra att påverka. Jag brukar lite skämtsamt med hjälp av Piaget säga att vi har mycket lättare för att assimilera än ackommodera. Annorlunda uttryckt, vi har lättare att passa in erfarenheter i våra färdiga uppfattningar än att ändra våra uppfattningar utifrån vår erfarenhet.  

Slutsatsen av mitt resonemang är att vi behöver flera metaforer när vi talar om teorier. Vill vi lyfta fram deras utbytbarhet är glasögon en bra metafor, vill vi lyfta fram deras nödvändighet är ögon passande. Själv gillar jag att se teorier som redskap. Då knyts de tydligare till vårt görande än till vårt seende. En god teori är då en teori som förbättrar våra möjligheter att handla i världen. Denna förskjutning i metaforiken kan ses som en förflyttning från Platon till Dewey.  Men det är en annan historia.

 

Nilholm, Claes. (2016) Teorier i examensarbetet. En vägledning för lärarstudenter. Lund: Studentlitteratur.

0 kommentarer
kommentarer
Lägg till kommentar

Artikelpresentatör Artikelpresentatör

Om Claes Nilholm

Claes Nilholm

Jag heter Claes Nilholm och är professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik vid Uppsala Universitet. Jag bloggar om forskning om pedagogik i allmänhet och specialpedagogik i synnerhet, men tar också upp frågor om relationen mellan forskning och praktik och ibland också skolpolitiska frågor. Tidigare arbetade jag vid Malmö Högskola och här är en länk till de bloggar jag skrev där: http://blogg.mah.se/luclni/2013/05/22/betydelsen-av-glee/ och en länk till ett Youtube-klipp där Bengt Persson och jag diskuterar specialpedagogiska frågor. https://www.youtube.com/watch?v=BQMHuMu3low

Archive Navigation Portlet

Arkiv