Här-är-du Här-är-du

Bloggar Bloggar

Behöver vi en ny läroplan?

Behöver vi en ny läroplan?

Det är lätt att hitta omedelbara invändningar mot frågan i rubriken. För det första har vi fått nya läroplaner, ska inte de få ”sätta sig” först innan de ska utvärderas? Och är inte läroplanen lite för ”helig” för att den ska ifrågasättas i en blogg? Jag återkommer till dessa invändningar i slutet av bloggen.

Min utgångspunkt för bedömningen av läroplanen är att en läroplan på ett tydligt sätt ska kommunicera utbildningens syften och mål till de som arbetar i verksamheten såsom rektorer och lärare och också till våra enligt min erfarenhet ofta väldigt dugliga ämbetsmän på skolmyndigheterna. En läroplan ska också vara tillgänglig för medborgaren i allmänhet.

Jag kommer att diskutera tre faktorer vilka alla hindrar läroplanen från att vara tydlig i sin kommunikation: a) grundläggande begrepp används på ett oklart sätt, b) relationerna mellan målen är oklara, och c) det är för många mål. Jag utgår från läroplanen för grundskolan men det mesta jag skriver är tillämpligt för alla läroplaner i den svenska skolan. Jag har i det här sammanhanget bara möjlighet att exemplifiera min kritik.

 

Oklart definierade begrepp

I både Skollagen och läroplanen används begrepp som ”syfte”, ”mål”, ”uppdrag” och ”värdegrund” flitigt men läsaren får aldrig en tydlig definiton av hur dessa begrepp definieras, vilket innehåll de har och hur de relaterar till varandra. Exempelvis inleds läroplanen med den övergripande rubriken ”Skolans värdegrund och uppdrag” med en första underrubrik ”Grundläggande värden”. Därefter följer, på samma rubriknivå som ”Grundläggande värden”, ett avsnitt om ”Förståelse och medmänsklighet”. Frågan som infinner sig är om inte förståelse och medmänsklighet också är grundläggande värden. Eller ska vi betrakta det som värden på olika nivåer, grundläggande värden och så andra värden som är mindre grundläggande? Vad är i så fall relationen mellan dessa olika typer av värden? Liknande frågor uppstår hela tiden under läsningen av läroplanen.

Ett ännu tydligare exempel på oklarhet i begreppsanvändningen är när det inledningsvis i läroplanen talas om utbildningsväsendets syfte och att vi sedan längre in i dokumentet hittar rubriken ”Övergripande mål för verksamheten”. Det är helt oklart hur dessa begrepp och resonemang ska relateras till varandra. Hur menar man att övergripande mål förhåller sig till syftet för skolväsendet (som ju torde uttrycka det övergripande målet för verksamheten)? För att ytterligare komplicera saken står texten om syftet för verksamheten under rubriken ”Grundläggande värden”…

Kort sagt, det hade alltså varit bra med en tydlig definition av dessa grundläggande begrepp och deras relationer till varandra samt en konsekvent användning av dem.

 

Oklar prioritering mellan mål

Om man med en hög grad av välvilja ändå försöker urskilja några övergripande syften/mål/uppdrag för utbildningen inställer sig frågan vilka som är viktigast. Någon sådan prioritetsordning uttrycks inte.

Detta blir inte minst problematiskt då vi har en inledande mer ideologisk del av läroplanen, där ett stort antal mål för verksamheten uttrycks, vilken följs av kursplaner i olika ämnen. Denna senare del är närmast uteslutande fokuserad på kunskapsmål inom de olika ämnena. Hur lärarens uppdrag ser ut blir förstås helt avhängigt av hur dessa båda viktiga delar sammanlänkas.

 

Målträngsel

Jag känner till två andra forskare utöver mig själv som börjat räkna antalet mål i läroplanen och jag uppmanar läsaren att göra samma övning. Läroplanen får mig att tänka på Toran, judarnas heliga skrift, vilken lär innehålla 248 påbud och 365 förbud. Dock innehåller faktiskt läroplanen betydligt fler mål och föreskrifter än så, lite beroende på vad vi menar är ett mål.

Det bör betonas att väldigt många fina och viktiga mål lyfts fram. Detaljregleringen av mål, sammantaget med den oklara prioriteringen av mål, ger dock upphov till en paradox, det blir nämligen omöjligt att relatera sig till målen.

 

Slutsatser

En kollega till mig med stor kunskap om politisk styrning uttryckte det jag skrivit ovan om läroplanen på följande sätt: ”Mycket fina formuleringar men bristande struktur, stringens och alldeles, alldeles för många mål”.

För att återvända till de frågor som ställdes inledningsvis. Är det inte för tidigt att ifrågasätta läroplanen? Nej, tyvärr är bristerna, vilka jag bara nämnt och exemplifierat här, alldeles för stora för att dokumentet ska undgå en mer grundläggande kritik. Är det inte ett för viktigt dokument för att kritiseras i en blogg? Jo, kanske och analysen av läroplanen behöver fördjupas. Jag skulle dock ändå vilja påstå att det är bättre att jag tar upp frågan om läroplanens kvalité än att tystnad råder.

Paradoxalt nog har Sverige vad som brukar betecknas som en framgångsrik läroplansteoretisk forskning. Vi har alltså en läroplan som till stora delar är mycket, mycket svårtolkad men en framgångsrik läroplansteoretisk forskning. Dock förefaller denna forskning inte i någon större utsträckning ha ägnat sig åt en kritisk textnära analys av läroplanen eller åt att undersöka om lärare läser läroplanen och om hur de i så fall förstår innehållet och hur det påverkar deras undervisning. Däremot har den läroplansteoretiska forskningen givetvis bidragit med annan viktig kunskap om utbildningssystemet.

Får vi någon ny läroplan? Det tror jag däremot inte. Jag upphör inte att förvånas över styrningen av svensk skola men det är uppenbart att den styrs av en rationalitet där ”var och en gör sitt”. Det saknas således en övergripande koordinering där den politiska styrningen ses i ett helhetsperspektiv.

Det kan också noteras att lärare i skolan enligt Skolverkets undersökning Attityder till skolan 2015 har   ett mycket begränsat förtroende för den politiska styrningen av skolan. 11 procent av lärarna har förtroende för skolpolitiker på riksnivå och 6 procent har förtroende för lokala skolpolitiker. Det vore mycket intressant att se siffror på förtroendet för den politiska styrningen bland anställda på skolmyndigheterna. I vilken utsträckning kan vi tala om en tillitskris i den svenska skolan?

Skolkommissionen hade utifrån sina direktiv möjlighet att ta tag i dessa frågor men valde att inte göra det. Vi har kanske den läroplan vi förtjänar.

 

Efterord: Denna blogg skrev jag innan en ledande svensk utbildningspolitiker i förra veckan gick ut och kritiserade läroplanen. Den kritiken gällde dock innehållet i kursplanerna och här har jag haft ett bredare anslag och behandlat hela läroplanen.

Förmodligen har nu möjligheten ökat att vi får se ändringar i läroplanen framöver eller i alla fall i kursplanerna.

0 kommentarer
kommentarer
Lägg till kommentar

Artikelpresentatör Artikelpresentatör

Om Claes Nilholm

Claes Nilholm

Jag heter Claes Nilholm och är professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik vid Uppsala Universitet. Jag bloggar om forskning om pedagogik i allmänhet och specialpedagogik i synnerhet, men tar också upp frågor om relationen mellan forskning och praktik och ibland också skolpolitiska frågor.

l ett Youtube-klipp diskuterar Bengt Persson och jag specialpedagogiska frågor. https://www.youtube.com/watch?v=BQMHuMu3low

Archive Navigation Portlet

Arkiv