Här-är-du Här-är-du

Bloggar Bloggar

Det blev ingen Skolkommission

Det blev ingen Skolkommission

I den svenska demokratin finns vad jag tycker är en ganska rimlig arbetsfördelning när det gäller vem som ska göra vad i relation till svensk skola. Tyvärr är det enligt min uppfattning inte så att alla aktörer gör vad de förväntas göra. Det är mot bakgrund av detta som följande önskningar om skolan ska ses. I slutet av bloggen återkommer jag till hur Skolkommissionen kommer in i detta sammanhang.

 

Några önskningar…

Jag önskar att svenska politiker presenterade en tydlig bild av vad skolan ska åstadkomma. Att politikerna på ett enkelt sätt formulerade denna bild i styrdokumenten, att prioriteringen mellan olika mål var tydlig och att de olika styrdokumenten var inbördes samstämmiga.

Jag önskar att politikerna i sina debatter värderade skolan utifrån vad man formulerat att den ska uppnå och vilken roll den ska spela i samhället. Jag önskar att politiker visade större tillit till rektorer och lärare, men också att dessa båda senare grupper tar en större plats i diskussonen om skolan.  

Jag önskar att medarbetarna på Skolmyndigheterna var mindre rädda och krävde att deras uppdrag skulle tydliggöras. Att de vågade peka på omöjligheten i att hitta tydliga målsättningar i de mängder av styrdokument och direktiv som reglerar myndigheternas och skolornas verksamhet.

Jag önskar att den svenska journalistkåren hade bättre kunskaper om vårt utbildningsväsende. Att journalister därigenom skulle kunna ställa viktigare och intressantare frågor till skolpolitiker, forskare och praktiker än de, som det verkar, ständigt dagsaktuella frågorna om friskolor, betyg och förstatligande eller alla de sammanhang där media tar rollen som en extra skolinspektion. Inte för att allt detta är oviktigt, givetvis inte, men för att de tar så mycket syre från andra saker som behöver diskuteras, inte minst frågan om vad utbildningsväsendet ska uppnå och vem som har ansvar för vad i det sammanhanget.

Jag önskar att svenska forskares kunskap var efterfrågad i frågor som rör hur förskolor och skolor ska utvecklas men framför allt att det utvecklades mer svensk forskning med relevans för hur skolans breda uppdrag ska genomföras. Jag önskar också att forskare oftare skulle kunna motstå impulsen att kasta sig in i medias favoritfrågorför och istället lyfta diskussionen om skolan. Jag önskar att de forskare som har utbildningens mål och mening som sitt forskningsområde skulle höras väsentligt mer i det offentliga samtalet om skolan.

 

Ett tillkortakommande

Det är alltså min definitiva uppfattning att många personer kring och i skolan inte fullt ut gör det som förfaller vara deras uppgift i vår demokrati.  Politiker ska formulera målsättningen med utbildningssystemet på ett sätt som gör att de som ska realisera målen får en klar uppfattning om vad anser som eftersträvansvärt. Skolan ska granskas av kunniga journalister. Forskare ska kritiskt studera utbildningssystemet men också bidra till att det utvecklas. Rektor och lärare har ett samhällsuppdrag att realisera utbildningen. 

Det är till exempel ett förödande systemfel när politiker inte kan formulera och kommunicera tydliga mål för skolsystement. Ett sådant bestickande systemfel är givetvis också ett demokratiproblem. Därför känner jag också en besvikelse över den Skolkommission som nyligen avslutat sitt arbete. Jag har talat med flera pedagogiska forskare som känner en likadan besvikelse just utifrån att kommissionen undviker att på allvar analysera och problematisera frågan om utbildningens mål.

Det är givetvis inte så att alla Skolkommissionens förslag är dåliga, det tråkiga är att man inte ville/kunde/förstod att ta chansen att på djupet analysera frågor som rör grundläggande aspekter av skolsystemets demokratiska styrning och dess målsättningar.

 Man ”låtsas” som om det föreligger ett tydligt uppdrag som på ett enkelt sätt kan delas upp i ett kunskaps- och ett värdeuppdrag och slår fast att det inte föreligger några motsättningar mellan dessa båda uppdrag. Det är, med ett kraftigt understatement, att göra det lätt för sig. Sedan kan man relativt obekymrat ägna lejonparten av utrymmet åt kunskapsuppdraget i sig.

För att travestera den gamla folksagan om Mäster Skräddare: Det bidde ingen Skolkommission, det bidde en PISA-kommission.

Detta är min sista blogg före sommaren. Jag återkommer med en ny blogg den 21 augusti.

2 kommentarer
kommentarer
Lägg till kommentar
Claes
Skickat 2017-09-15 11:21.
Ursäkta ett sent svar Krister! Jag tror jag svarar
med en motfråga: Kan DN-debatt vara en del av
snarare än en lösning på problemet med att
vi saknar en ordenlig och upplyst diskussion
om skolan i det offentliga rummet?
Krister Valtonen
Skickat 2017-06-12 09:05.
Bra Claes! Skicka det här till DN debatt!

Artikelpresentatör Artikelpresentatör

Om Claes Nilholm

Claes Nilholm

Jag heter Claes Nilholm och är professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik vid Uppsala Universitet. Jag bloggar om forskning om pedagogik i allmänhet och specialpedagogik i synnerhet, men tar också upp frågor om relationen mellan forskning och praktik och ibland också skolpolitiska frågor.

l ett Youtube-klipp diskuterar Bengt Persson och jag specialpedagogiska frågor. https://www.youtube.com/watch?v=BQMHuMu3low

Archive Navigation Portlet

Arkiv