Här-är-du Här-är-du

Bloggar Bloggar

Förbereder svensk skola eleverna för demokratin?

Förbereder svensk skola eleverna för demokratin?

Vi lever i en tid då det för första gången på länge känns som om demokratin som idé utmanas rejält på den globala arenan. Det är ju väl känt att demokratin ständigt måste återerövras men det är åtminstone min uppfattning att den nu är mer hotad än tidigare. Jag tänker inte minst på diktaturen Kinas ökade inflytande, på den ryska statens förakt för grundläggande demokratiska rättigheter och på den amerikanske presidentens agerande. Så nu mer än på länge förefaller det viktigt att våra elever förbereds för att förvalta och försvara vår demokrati med dess respekt för individuella rättigheter och allas lika möjligheter och värde. Hur står det då till med den saken?

 

En internationell jämförelse

 

I den internationella undersökningen ICCS 2016 (International Civic and Citizenship Education Study) undersöktes 14-åriga elevers kunskaper om demokrati, attityder till demokratiska rättigheter samt demokratiska engagemang. Det är viktigt att ha i åtanke att det endast är en årgång elevers som undersöks. Jag bygger min framställning på Skolverkets (2017) rapport om undersökningen.

 

Resultatet från undersökningen sågs av många som en framgång för svensk skola. Svenska elever har bättre kunskaper om demokrati än elever i 17 av de 20 länder som deltog i underökningen. Det var dock inte alla svenska elever som hade goda kunskaper om demokrati och 17 procent av de svenska eleverna når inte upp till en kunskapsnivå som innebär att eleven ska kunna följande:

 

• relatera en lagstiftande församlings oberoende till upprätthållandet av

allmänhetens förtroende för dess beslut,

• utifrån ett lokalt perspektiv generalisera den ekonomiska risken som

globalisering kan innebära för utvecklingsländer,

• förstå att upplysta medborgare är bättre rustade att fatta beslut när de röstar i val,

• se kopplingen mellan den representativa demokratin och ansvaret eller

skyldigheten att rösta,

• beskriva den huvudsakliga funktionen för riksdagen,

• beskriva den huvudsakliga funktionen med grundlagen,

• förstå kopplingen mellan regeringen och militären i en demokrati,

• förstå faran i att regeringen kontrollerar media,

• se den enskilda individens ansvar för att värna om miljön.

 

Även om denna lista kan väcka en del frågor (speciellt punkt 2) är det generellt en grundläggande kunskap om demokrati som efterfrågas. Om medias rubriksättning skulle följa samma logik som när det gäller andra kunskapsprestationer kunde vi ha förväntat oss rubriker som ”mer än var sjätte svensk elev tycker inte det är farligt att regeringen kontrollerar media” eller ”många elever förstår inte grundlagens betydelse”.

 

När det gäller värderingar uttrycker svenska elever generellt sett att alla i samhället ska ha lika rättigheter och möjligheter. I ett historiskt perspektiv får det ses som ett ganska fantastiskt resultat. Men även här blir det ibland lite mer problematiskt när vi börjar skärskåda sifforna. Till exempel tycker 18 procent av eleverna att invandrare inte ska ha möjlighet att fortsätta tala sitt eget språk och 10 procent tycker att män är mer lämpade att vara politiska ledare än kvinnor.

 

När det gäller engagemanget i samhällsfrågor är utfallet oroande men utrymmet ger bara möjlighet att ge några exempel. 45 procent av eleverna pratar aldrig eller nästan aldrig med föräldrar om politiska frågor och samhällsfrågor medan hälften av eleverna uppger att de aldrig eller nästan aldrig pratar med kompisar om politiska frågor eller samhällsfrågor. En mycket stor del av eleverna (över en tredjedel för sex indikatorer av sju) anser att de brister i sin förmåga och kompetens att agera som aktiva samhällsmedborgare. Till exempel uppger 43 procent av eleverna att de inte kan stå inför klassen och tala om en politisk fråga eller en samhällsfråga och 35 procent menar att de inte klarar att hävda en uppfattning i en omstridd politisk fråga eller samhällsfråga. Eleverna tycker vidare att det formella och informella inflytandet i skolan är begränsat. 83 procent av eleverna uppger att de vet/tror inte att de kommer att gå med i ett politiskt parti och 78 procent uppger att de vet/tror att de inte kommer gå med i någon organisation som arbetar med politiska frågor eller samhällsfrågor.

 

 

Vad kan vi lära av detta?

 

Lite avsiktligt har jag lyft fram siffror som indikerar att skolan brister i att förbereda alla elever för ett aktivt deltagande i demokratin. Många elever visade trots allt goda kunskaper i demokratifrågor och nästan alla uttryckte värderingar som ligger i linje med vad som förespråkas i styrdokumenten. Jag tycker ändå min redogörelse för undersökningen illustrerar tre grundläggande saker.

 

För det första kan vi inte nöja oss att konstatera att Sverige ligger, som det brukar heta, ”i topp” i sådana här undersökningar. Det gör att vi förväxlar vad som är grundläggande för vår demokrati med någon konstig form av internationellt tävlande. Vi måste utgå ifrån vad vi tycker är rimligt att alla våra elever ska bära med sig in i sitt vuxna medborgarskap och här finns uppenbara brister hos en del av eleverna. Vad gäller den del av ICCS som behandlar engagemang finns resultat som visar på påtagliga brister i förberedelse för demokratin.

 

För det andra illustrerar detta att vi aldrig endast bör analysera skolans kunskapsuppdrag utan vi bör alltid orientera oss mot så mycket av det breda uppdraget som möjligt. Intressant nog finns det länder som är ”i topp” i internationella kunskapsmätningar som inte är med i ICCS eftersom de inte är demokratier och således inte anser det betydelsefullt att förbereda eleverna för ett aktivt medborgarskap.

 

För det tredje tycker jag resultaten illustrerar nyttan med den här typen av undersökningar. Det är sällan fel att sätta utbildningssystemet i internationell belysning. Det är inte de internationella mätningarna det är fel på utan problemet ligger ofta i hur de tolkas och används. Alla undersökningar behöver analyseras noggrant och ger inga enkla implikationer. Samtidigt kanske inte den viktigaste frågan ställdes i den här undersökningen: Vad är elever i olika länder beredda att offra för att försvara demokratin om den skulle utsättas för hot?

 

 

Skolverket. (2017) ICCS 2016. Kunskaper, värderingar och engagemang i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor hos svenska 14-åringar i ett internationellt perspektiv. Rapport 460. Stockholm: Skolverket.

kommentarer
Lägg till kommentar

Artikelpresentatör Artikelpresentatör

Om Claes Nilholm

Claes Nilholm

Jag heter Claes Nilholm och är professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik vid Uppsala Universitet. Jag bloggar om forskning om pedagogik i allmänhet och specialpedagogik i synnerhet, men tar också upp frågor om relationen mellan forskning och praktik och ibland också skolpolitiska frågor.

l ett Youtube-klipp diskuterar Bengt Persson och jag specialpedagogiska frågor. https://www.youtube.com/watch?v=BQMHuMu3low

Archive Navigation Portlet

Arkiv