Ett mycket användbart analytiskt redskap är den så kallade fyrfältaren. I den här bloggen kommer jag först att ge exempel på hur universitetet och samhällsvetenskenskapen analyserats med hjälp av fyrfältare. Därefter analyserar jag synen på undervisning och lärande med hjälp av samma redskap och tydliggör hur jag kommit fram till positionerna som nämns i rubriken ovan.
I fyrfältaren kombineras två grundläggande dimensioner när olika typer av ett fenomen beskrivs, vilket ger fyra utfall. Till exempel genererar den första fyrfältaren, som jag hämtat från forskaren Svante Beckman, fyra universitetstyper: Templet, Oasen, Fabriken och Basaren.
Universitetet
Universitet skiljer sig ju åt sinsemellan på flera dimensioner och det gäller att hitta några grundläggande dimensioner för att få en intressant typologi. Beckmans två dimensioner var som jag minns det a) relationer till omvärlden respektive b) graden av hierarki. Universitet kan vara styrt inifrån eller utifrån, det kan vara egalitärt eller hierarkiskt. Vi får alltså fyra typer av universitet: Templet (inifrån styrt, hierarkiskt), Oasen (inifrån styrt, egalitärt), Fabriken (utifrån styrt, hierarkiskt) och Basaren (utifrånstyrt, egalitärt).
Dessa olika typer finns inte renodlade i verkligheten. En bra fyrfältare sätter dock omedelbart igång tankeverksamheten hos den som får ta del av den. Beckmans fyrfältare fick mig till exempel att tydligare se att många akademiker slits mellan att (till delar) vara i en Fabrik samtidigt som man önskar vara i en Oas. Det bör noteras att Beckman har genererat ett flertal mycket intressanta och tankeväckande fyrfältare också för andra fenomen än universitetet.
Samhällsvetenskapen
Forskarna Burrel och Morgan menade att två dimensioner kan användas för att skapa en karta över samhällsvetenskapliga paradigm. Med paradigm menas i detta sammanhang övergripande utgångspunkter för forskning vilka inkluderar olika typer av filosofiska antaganden. Deras utgångspunkt är organisationsforskning och sociologi men det är lätt att se att deras fyrfältare har ett vidare användningsområde.
De två grundläggande dimensioner de urskiljer är synen på vetenskap (objektivism/subjektivism) respektive syn på samhället (konflikt/konsensus). Alla teorier om det sociala kan enligt Burrel och Morgan klassificeras utifrån dessa båda dimensioner. När dimensionerna kombineras i en fyrfältare genereras fyra typer av paradigm: funktionalism (objektivism, konsensus; till exempel Thorndike), tolkningsparadigmet (subjektivism, konsensus; till exempel Berger och Luckman), radikal humanism (subjektivism, konflikt; t.ex. Habermas, även om vissa menar att han bör ses som konsensus-orienterad) och radikal strukturalism (objektivism, konflikt; till exempel vissa Marx-tolkningar).
Också här lyfts renodlade typer fram på ett sätt som är tankeväckande och klargörande. Det är till exempel intressant att konstatera att vad som ofta uppfattas som helt väsensskilda traditioner, såsom Thorndike och Marx, till delar enligt Burrell och Morgan utgår från en liknande vetenskapssyn.
Det går förstås också att rikta kritik mot båda de fyrfältare som presenterats och utrymmet gör att jag ger en förenklad framställning av dem. Det jag vill illustrera är hur fyrfältaren kan ordna en ganska bångstyrig verklighet. Mitt avslutande exempel är ett försök att, mer eller mindre under skrivandets gång, skapa en fyrfältare för att urskilja positioner/typer i synen på utbildning och lärande.
Synen på undervisning och lärarande – ett utkast till fyrfältare
När utbildning diskuteras finns det å ena sidan de som lyfter fram betydelsen av kunskapandet, ibland uttrycks detta som att kunskapsmål ska nås. Detta utgör då utbildningens helt överordnade uppgift. Å andra sidan finns det sådana som i högre grad tar sin utgångspunkt i en bildningstradition och menar att utbildning handlar om att utveckla hela individen. Vi kan också förstå denna dimension som en motsättning mellan humanism och instrumentalism (se tidigare blogg: https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/instrumentalism-och-humanism-i-skolans-varld
Annorlunda uttryckt kan vi säga att det finns de som menar att undervisningen och lärandet har ett avgränsat mål respektive de som menar att den har ett bredare uppdrag, vilket då kan utgöra polerna i den första dimensionen när vi ska fastställa positioner i utbildningsdiskussionen (orientering mot kunskapsmål – bildningsorientering).
Skolan är den institution i samhället som ansvarar för undervisningen och lärarandet. Min andra dimension handlar om förtroende för det offentliga skolsystemet, vilket kan vara allt från högt till lågt. Även för många som är kritiska till hur skolan fungerar finns det ett förtroende för att det offentliga skolsystemet kan lösa problemen. Det är en mycket stor skillnad mellan de skolkritiker som vill reformera det offentliga skolsystemet och de som är skeptiska till att det överhuvudtaget finns i sin nuvarande form.
Det finns alltså de som är i grunden skeptiska till det offentliga skolsystemets möjligheter och ser skolan som till exempel ett uttryck för samhälleligt tvång och/eller något som utnyttjas av över- och medelklass för att behålla sina maktpositioner. Här har vi således dimension nummer två vilken alltså handlar om den grundläggande värderingen av det offentliga skolsystemet (högt – lågt förtroende).
Vi får med dessa dimensioner fyra positioner. De som menar att utbildningen har ett bildningsuppdrag och att det offentliga skolsystemet kan realisera detta mål utgör den första positionen. Den andra positionen utgörs av de som tror att det offentliga skolsystemet är en i grunden god kraft och som vill fokusera kunskapsuppdraget. Genom överföring av kunskap kvalificeras eleverna för arbetsmarknaden. Sedan finns det de som är i grunden skolskeptiska. Bland dessa går det att skilja mellan de som har bildningstanken som utgångspunkt och som menar att det offentliga skolsystemet inte bidrar till bildning i egentlig mening och inte heller har möjlighet att göra det. Slutligen finns det de som menar att ett offentligt skolsystem bromsar individen i dennes kunskapsutveckling. Individer ska utvecklas under så lite statlig påverkan som möjligt.
Hur vi benämner och beskrivet de olika positionerna är givetvis inte helt oberoende av hur vi värderar dem. Den benämning som väljs kommer dessutom alltid att gå utöver innebörden i de dimensioner som konstituerar typen. Exempelvis ger ”Oasen” en mängd associationer som inte kan reduceras till inre styrning och egalitet. Det ”Oasen” snarast lyfter fram är en idyllisering av det akademiska (grönska, vatten, palmer) i relation till den karga omvärlden (öknen).
Jag väljer att först namnge de positioner jag urskilt i termer av vad som karakteriserar de som upprätthåller positionen: Utopist (bildning; tilltro till systemet; utopisten vill att den goda skolan bidrar till det goda samhället), Teknokrater (kunskapsmål; tilltro till systemet), Bildningsanarkister (bildning; låg tilltro till systemet) och Marknadsfundamentalister (kunskapsmål; låg tilltro till systemet).
Det blir också viktigt att uppmärksamma relationerna mellan positionerna. Utopisten betraktar Teknokratens syn på utbildning och lärande som ett uttryck för torftighet. Bildningsanarkisten menar att Utopisten delar Teknokratens instrumentalism. Och så vidare. Det finns givetvis olika positioner inom de fyra delarna av fyrfältaren, till exempel finns det Teknokrater som också öppnar upp för att några andra mål också kan ha betydelse, även om de underordnas kunskapsmålet, och sådana teknokrater som är något mer skeptiska till det offentliga utbildningssystemet än andra..
Valet av benämningen ”Bildningsanarkist” kanske behöver förklaras. Anarkismen innebär här en skepsis mot övergripande styrning och också ett något komplicerat förhållande till demokratin, eftersom vi de facto i demokratin har beslutat att alla barn ska gå i skolan, till och med vilka mål de ska uppnå. Anarkismen kan också syfta till att det ibland finns något oordnat över positionen eftersom man inte visar/förklarar hur bildningen ska kunna realiseras i verkligheten.
Till varje position kan också knytas en idé om vem eleven ska bli. Utopisten vill utbilda Medborgare, Bildningsanarkisten Kritiker, Teknokraten Anställningsbara individer och, Marknadsfundamentalistens ideal är Entreprenören. Entreprenören som ska verka på en marknad minimalt reglerad av staten.
Utopistens ideal ligger närmast styrdokumenten medan makten idag förefaller ligga hos Teknokraten, vilken förmodligen bli frestad att ändra i styrdokumenten när hen upptäcker att dessa till stora delar bygger på en idé om att utbilda medborgare. Å andra sidan är sådant som styrdokument inte avgörande för Teknokraten som ser utbildning och lärande ur ett tekniskt, snarare än ett demokratiskt, perspektiv.
Rena Marknadsfundamentalister är det svårt att hitta, men marknadstänkandet har vunnit inflytande i skolan och i förlängningen av idén om att det är individens rätt att välja som är det högsta värdet ligger en avlegitimering av ett offentligt skolsystem (varför ska individen tvingas välja en offentlig utbildning?). Marknadsorientering ger närmast ett automatisk fokus på kvalifikation, snarare än bildning, och är knuten till idén om lagstyrd demokrat där en minimal inblandning av staten förespråkas.
Avslutning
En bra fyrfältare ska nog ses lite som en karta. Kartan är en stark förenkling av verkligheten men måste samtidigt likna den och återge dess viktigaste drag och på så sätt bidra till att vi får lättare att röra oss i terrängen. Utan att göra anspråk på att ha kommit fram till den ultimata fyrfältaren för att täcka in positioner när det gäller utbildning och lärande hoppas jag att jag väckt läsarens engagemang för frågan och visat på användbarheten i detta sätt att tänka.
Jag gör nu ett sommaruppehåll i bloggandet och återkommer måndagen den 20 augusti då det kommer att handla om specialpedagogik och intersektionalitet.
