Här-är-du Här-är-du

Bloggar Bloggar

Risk för grund vetenskap och berövad erfarenhet

Risk för grund vetenskap och berövad erfarenhet

Efter två bloggar om hur skolan ska kunna grunda sin verksamhet på vetenskap tänkte jag släppa ämnet. Då blir jag uppringd av journalisten Elisabeth Nordqvist som är i färd med att skriva en artikel om beprövad erfarenhet för tidningen Skolledaren. Efter intervjun funderar jag vidare på frågan om vetenskap och beprövad erfarenhet. Det slår mig att begreppet beprövad erfarenhet som det kommit att definieras av Skolverket är minst sagt en smula problematiskt.

I Skollagen står att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det blir då, utöver att analysera vad som är vetenskaplig grund, viktigt att fastslå vad som kan räknas som beprövad erfarenhet. Skolverket definierar beprövad erfarenhet som att den ska vara delad, nedtecknad och kvalitetssäkrad (se Skolverkets hela definition i slutet av bloggen). Det är denna definition som jag tycker bör granskas vidare. Men först ytterligare några ord om den vetenskapliga grunden.

 

Vetenskapen är fantastisk

Jag har snart spenderat ett helt yrkesliv som forskare. Vetenskapen är en enligt min mening en i många stycken fantastisk skapelse. Vetenskapen bygger på en tydlighet i utgångspunkter och argumentation och i användning av metod och tolkning av resultat. Det är i själva verket en vetenskapligt grundat granskning av begreppet vetenskaplig grund som jag gjort i mina två senaste bloggar. Jag har ställt frågan om vad vi kan kräva av en vetenskap som ska utgöra grund för skolans arbete.

Jag har argumenterat för att personer som John Hattie och David Mitchell bör redovisa sina metoder för hur forskning sammanställs samt redovisa data som visar att skolor bättre når sina mål om de orienterar sig mot de rekommendationer som de är så frikostiga med. Jag skulle kunna gå längre och påstå att de bör ha en mer utförlig argumentation för varför de anser att en så stor del av forskningen är irrelevant för lärares arbete. Därmed inte sagt att jag kastar ut barnet med badvattnet. Deras sammanställningar är intressanta och till delar användbara.

Men jag argumenterar inte mot vetenskapen, i stället efterfrågar jag mer vetenskap inom detta område. För att sammanfatta min argumentation. Saknas en vetenskaplig granskning av hur vetenskap sammanställs, hur den överförs och av de mål den ska realiseras riskerar vi en skola som bygger på grund vetenskap. Men nu över till den beprövade erfarenheten.

 

”Gör som vi säger” eller ”Vi litar på att du gör det här bra”

En helt central fråga inom professionsforskingen gäller vad som ska styra den professionelles arbete. Det finns en stor diskussion om vad som ska betraktas som professioner men i detta sammanhang kommer jag att betrakta läraryrket som en profession. Vi kan identifiera två extremer vad gäller styrningen av lärares arbete. Å ena sidan ska läraren styras hårt. Det är denna syn som vunnit framgångar på senare år. Genom lagstiftning, inspektioner och inte minst utvärderingar kan de professionelle styras mot det goda handlandet. Låt oss kalla detta ”styrningsmodellen”.  Å andra sidan kan samhället ge ett förtroende till den professionelle, ”vi litar på att du sköter ditt arbete i det område som är ditt ansvar”. Låt oss kalla detta för ”tillitsmodellen”.

Båda modellerna har risker och möjligheter. I det första fallet är en stor risk att arbetet dräneras på mening, i extremfallet kan professionen ”robotiseras”, allt är redan fastlagt från början. Ett problem i sammanhanget är förstås att allt inte kan fastläggas på förhand, en lärare måste alltid kunna lita på sitt omdöme och sina erfarenheter för att kunna hantera en föränderlig verksamhet. Men det finns också en möjlighet att kontrollmodellen leder till att lärare i högre grad än tidigare jobbar med arbetssätt som visat sig ”effektiva” inom forskningen och/eller att lärare i högre grad än tidigare reflekterar över sin undervisning.

Den andra modellen har också risker. En del lärare kan inte leva upp till det ansvar som tilldelats dem och använder arbetssätt och/eller bemöter eleverna på ett sätt som leder till att skolans mål inte nås. Men den har också stora möjligheter. Lärare kan utifrån sin erfarenhet och sitt omdöme hantera en ständigt föränderlig undervisningssituation. Reflektionen kan också riktas mot det konkreta arbetet i klassrummet. Läraren får också mer tid för sitt arbete, tid som idag går åt till att redovisa att arbetet utförs på ett bra sätt.

Jag tror de flesta skulle vilja se balans mellan de två modellerna. En sådan balans kräver att lärare orienterar sig i styrdokumenten och i den forskning som finns inom fältet och också tillsammans med sina kollegor försöker dokumentera och utvärdera sin verksamhet på det sätt som Skolverket uppmuntrar till. Det bör dock poängteras att Skolverket ställer så höga krav på vad som räknas som beprövad erfarenhet att det närmar sig de krav som ställs på forskning (som Skolverket uppfattar forskning bör tilläggas). Men det finns givetvis beprövad erfarenhet som inte är av den karaktär som Skolverket beskriver och som också måste räknas i sammanhanget. Jag kan inte se att denna beprövade erfarenhet får något erkännande i den definition av beprövad erfarenhet som uttrycks i Skolverkets definition.

 

Be(p)rövad erfarenhet

Låt oss först reflektera helt kort över en lärares arbetsuppgifter. Vi väljer en lågstadielärare. Denne har att ansvara för att ca 25 elever i varierande stadier av mognad och kunskap som ska lotsas framemot mot en enormt stor mängd mål, uttryckta i Skollagen och läroplanen och andra relevanta styrdokument. Jag tror framtidens historiker kommer att ha roligt i seminarierummen när de ska analysera detaljregleringen av svensk skola på 2010-talet men situationen är inte lika underhållande för de rektorer och lärare som ska verka inom detta system. I styrningen ingår numera också alltså att arbetet ska grund sig på vetenskap och en beprövad erfarenhet som enligt Skolverket ska efterlikna vetenskapen för att räknas.

Det är förmodligen för de flesta initierade bedömare ganska uppenbart att den vetenskapliga grunden, även om den uppfyller de krav jag ställt på den, aldrig kommer att ge enhetliga riktlinjer för lärares arbete. Forskningen är specialiserad, undersöker effekter av ett arbetssätt på kunskapsprestationer, av ett annat på genusrelationer och av ett tredje på demokrati. Läraren måste i sitt arbete hålla alla dessa bollar i luften samtidigt. Det är bland annat detta som gör jämförelser med läkaryrket och även socionomyrket så vanskliga då lärares arbete är så oerhört mycket mer komplext att vi aldrig kan förvänta oss att vetenskapen kommer att erhålla entydiga riktlinjer för hur lärare ska agera.

Fastän jag är positiv till kravet på skolor i högre grad än tidigare ska dokumentara och utvärdera sina arbetssätt tror jag även denna väg har begränsad framkomlighet. Dokumentationen i sig tar mycket tid från läraryrket. Det är också orimligt att tänka sig att allt som lärare gör ska nedtecknas och prövas i flera skolor. Således måste vi ha tillit till annan beprövad erfarenhet som inte har denna karaktär och det är olyckligt om detta inte uppmärksammas på rätt sätt.

 

Olika typer av erfarenhet

Jag menar alltså att det finns olika typer av kunskaper och erfarenheter som kompletterar varandra; vetenskaplig kunskap, beprövad erfarenhet, som Skolverket definierar den, och andra typer av beprövad erfarenhet. Lärare har erfarenheter som de själva kan ha funnit vara fungerande eller som de i diskussioner tillsammans med kollegor funnit lovvärda. Om lärare inte kan hitta färdiga lösningar på alla situationer och inte heller kan dokumentera erfarenheter av alla möjliga olika händelser (och vem tror att de kan det?) bör betydelsen av dessa andra typer av beprövade erfarenheter erkännas som en viktig grund för skolans arbete. 

Vill man vara riktigt kritisk går det att påstå att Skolverket i sin egenskap av myndighet har ”koloniserat” begreppet beprövad erfarenhet. Som alla ord och uttryck i språket har begreppet en betydelsepotential, det vill säga det kan betyda olika saker i olika sammanhang.I vardagsspråket är det till exempel oproblematiskt att hävda att vi har beprövat erfarenhet av en mängd olika aktiviteter, John Dewey menar att prövningen av erfarenheter är helt grundläggande för mänskligt liv. Vad skulle motsatsen vara? Obeprövad erfarenhet? När Skolverket slår fas sin snäva definition berövas andra typer av erfarenheter sitt värde och ytterligare ett steg tas mot ”styrnings-modellen”.

 

Svår situation för Skolverket

Det är givetvis inte lätt för Skolverket när lagtextens ord om att arbetet i skolan ska grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet ska tolkas. Skolverket får utreda vad lagstiftaren kan tänkas mena med begreppen. Det hade förmodligen varit enklare, och också mer rimligt, om det stått i Skollagen att arbetet ska grunda sig på de professionellas omdöme och erfarenhet samt på vetenskap och systematiskt kvalitetsarbete eller något liknande. Det står heller inget i förarbetena till Skollagen om vad lagstiftaren menar med ”beprövad erfarenhet”. Det blir dock enligt min åsikt olyckligt när Skolverket då snävar in betydelsen som man gör.

Jag tycker hanterandet av begreppet ”beprövad erfarenhet” illustrerar den oklara politiska styrningen av skolan som jag berört flera gånger tidigare. Ännu tydligare blir detta när man läser den definition av vetenskap som Skolverket har att utgå ifrån när man ska tolka vad lagstiftaren avser med vetenskaplig grund: ”begreppet vetenskaplig(t) förhållningssätt/grund innebär att kritiskt granska, pröva och att sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang” (s 4 i länken nedan). Har den som skrivit detta någon som helst erfarenhet av vetenskap, undrar jag. Det är alltså ingen lätt uppgift Skolverket haft, och det återstår enligt min mening en hel del att göra när det gäller att lägga en vetenskaplig grund för skolans arbete samtidigt som lärares professionella omdöme och erfarenheter respekteras.  Annorlunda formulerat, det finns fortfarande stor risk för att vi får en skola på grund vetenskap där lärare berövas sin  beprövade erfarenhet.

Skolverkets definiton hämtad från Skolverkets hemsida.

http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/forskningsbaserat-arbetssatt/nagra-nyckelbegrepp-1.24404

Beprövad erfarenhet har ingen exakt definition i lagtext eller förarbeten. Skolverket definierar, i likhet med Socialstyrelsen, beprövad erfarenhet som kunskap som är genererad vid upprepade tillfällen över tid, som är dokumenterad och kvalitetssäkrade enligt vedertagen metod. Att en eller ett fåtal skolor arbetar på ett visst sätt kan därmed inte benämnas som beprövad erfarenhet utan man kan då istället tala om t.ex. lärande exempel. Det finns ingen absolut gräns för hur många skolor eller exempel som ska ligga till grund för beprövad erfarenhet. Allmänt kan dock sägas att antalet ska vara så stort att kunskapen som genereras kan anses vara tillförlitlig. Beprövad erfarenhet ska i likhet med forskningsresultat vara allmängiltiga, generaliserbara och därför överförbar mellan olika skolor.

Här finns en länk till Skolverkets utredning av hur Skollagens formulering om vetenskap och beprövad erfarenhet bör tolkas:

http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.186369!/Vetenskaplig_grundPM_Skolverket.pdf

 

EFTERSKRIFT: Vid en föreläsning påpekade en av åhörarna att ordet "vila" i  uttrycket "utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet" kan öppna upp för att andra erfarenheter än de Skolverket lyfter fram är relevanta (även om då utbildningen inte först och främst ska vila på dessa andra erfarenheter). Detta är ett bra påpekande även om det inte förändrar min grundläggande poäng om att rektorers och lärares erfarenheter marginaliseras när beprövad erfarenhet tolkas på det sätt som Skolverket gör.

0 kommentarer
kommentarer
Lägg till kommentar

Artikelpresentatör Artikelpresentatör

Om Claes Nilholm

Claes Nilholm

Jag heter Claes Nilholm och är professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik vid Uppsala Universitet. Jag bloggar om forskning om pedagogik i allmänhet och specialpedagogik i synnerhet, men tar också upp frågor om relationen mellan forskning och praktik och ibland också skolpolitiska frågor.

l ett Youtube-klipp diskuterar Bengt Persson och jag specialpedagogiska frågor. https://www.youtube.com/watch?v=BQMHuMu3low

Archive Navigation Portlet

Arkiv