Tre grundläggande etiska frågor om skolan

Tre grundläggande etiska frågor om skolan

När vi pratar om etik berör vi kanske de viktigaste frågorna i det mänskliga livet. Vilken rätt har vi att utföra vissa handlingar som kan påverka våra medmänniskor negativt?

Det är vår skyldighet att på allvar ställa frågan om vi handlar etiskt riktigt. Detta gäller inte minst när det handlar om relationer där maktbalansen är ojämn. Detta är fallet i skolan, varför skolan av närmast naturliga skäl väcker etiska frågeställningar.

Jag kommer i den här bloggen att ta upp tre etiska frågor som vi (de vuxna som är ytterst ansvariga för skolan, såsom politiker, utredare, professionella och medborgaren i allmänhet) verkligen bör ställa oss.

Är det etiskt försvarbart att en så stor del av eleverna år efter år misslyckas med sin skolgång?

Vi vet att det varje år är ca 15 % av eleverna som inte uppnår gymnasiebehörighet. Andra får låga betyg, ibland till trots av stora ansträngningar. Många elever trivs inte i skolan. Det går att urskilja tre olika positioner vad gäller dessa fakta.

I den första positionen förespråkas att vi ska sortera ut elever som inte förväntas passa in i skolan. Det är till exempel förväntan att inte kunna nå grundskolans mål som är ett av kriterierna för att mottagas i särskolan. Det finns de som vill att fler elever tidigare ska exkluderas/slippa ställas mot grundskolans krav.

Den andra positionen innebär att vi måste förändra skolan så att alla får möjlighet att erhålla en god skolgång. Här finns en rad förslag på hur detta ska gå till, till exempel tidig identifiering av elever för att kunna ge tidigt stöd, läs- och skrivgaranti, lovskola, skolifiering av förskola och fritidsverksamhet, evidensbaserad undervisning, utveckling av elevhälsan mm.

I den tredje positionen förespråkas nya mål som är mer individuella. Eller avskaffande av generella mål överhuvudtaget. Utgångspunkten här är att målen ska formuleras utifrån de förutsättningar elever har och dessa varierar. Peder Haug kan sägas ha intagit denna position när han hävdar individers rätt till deltagande i skolan oaktat deras förmågor.

Är det etiskt försvarbart att göra skolproblem till individproblem?

Problem i skolan kan i ett systemperspektiv placeras på olika nivåer. I den ena extremen placeras problemet i skolan själv vilken då inte anses kunna härbärgera elever med olika förutsättningar. I den andra extremen placeras problemet hos eleverna, vars brister, medfödda eller förvärvade, anses utgöra problemet.

Det systemperspektiv som till delar dominerat svensk specialpedagogik har relativt gott empiriskt stöd och visar att vi genom att förändra skolor och lärandemiljöer kan undvika att en hel del problem uppkommer.

Den utredning som ligger till grund för den nuvarande lärarutbildningen tycker jag dock illustrerar ett etiskt dilemma när den uttalar sig om systemperspektivet:

”En sådan förskjutning av uppmärksamheten från individen mot skolan som system och pedagogisk miljö har på många sätt varit tankeväckande. Ett stort problem har emellertid varit att systemperspektivet gett så få praktiska resultat. Skolan är ett starkt institutionaliserat system, där snabba och radikala förändringar är mycket svåra att genomföra. Elever med svårigheter måste få kvalificerad hjälp här och nu och kan inte vänta på reformer som kan ta decennier att genomföra.” (En hållbar lärarutbildning, 2008/109, s 102)

Här förnekas inte att skolan är ansvarig för att skolproblem blir individproblem, dock menar man att det inte är etiskt försvarbart att invänta en systemförändring. Utifrån den logiken uppstår den paradoxala situationen att elever för att få hjälp måste erkänna att skolproblemen ska lokaliseras till dem själva (fast de i en teoretisk mening inte, eller bara delvis, hör hemma där).

Är det etiskt försvarbart att i utredningar och styrning bortse från skolans breda uppdrag?

Liksom de båda tidigare frågorna bör denna också besvaras med ett nej. Medan det i de båda tidigare fallen är svårare att entydigt bestämma hur de etiska frågorna ska hanteras är det lättare i detta tredje fall.

Självklart ska det breda uppdraget vara utgångspunkten för utvecklandet av skolans verksamhet eftersom det är detta uppdrag som har störst juridiskt tyngd då återfinns i Skollagen. Jag har tidigare urskilt sju centrala uppdrag för skolan (se länk till tidigare blogg nedan) utifrån en analys av skollagen.

Etik betyder i detta fall att hålla sig till demokratins spelregler. Det är givetvis också möjligt att påstå att det är oetiskt att nästan uteslutande formulera skolans uppdrag i termer av uppfyllandet av kunskapsmålen eftersom det inte tar hela elevens situation i beaktande.

Någon skulle kanske mena att det senare är en uppgift för föräldrarna. Men återigen är det väsentliga vad vi bestämt i vår demokrati vad gäller denna fråga och då har vi bestämt att skolan ska ha ett mycket bredare uppdrag.

Avslutning

Det är svåra och mycket komplexa frågor som behandlas i den här bloggen. Min avsikt är att peka på dessa grundläggande etiska problematiker för att de behöver diskuteras. Det kanske är här den mer övergripande etiska problematiken står att finna? Nämligen att de som ytterst är ansvariga för skolan, det vill säga politiker, utredare, professionella och medborgaren i allmänhet, ägnar dessa frågor alldeles för lite uppmärksamhet. Eleverna har inget val och väldigt lite inflytande vad gäller frågorna, men har säkert mycket klokskap att tillföra en sådan diskussion. Många av dem drabbas också hårt av hur de tre etiska problematikerna hanteras för närvarande.

 

Länk till blogg om det breda uppdraget:

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/sju-uppdrag-for-skolan

 

kommentarer
Lägg till kommentar
Bibbi Larsliden
Skickat 2022-03-04 16:07.
Hej
Denna blog belyser etiska dilemman som är väldigt viktiga för mig som specialpedagog. Jag har på olika sätt arbetat i förskolor, grundskolor och gy-skolor med elever som inte når kunskapskraven och har ofta tänkt att skolproblemen läggs på eleverna och blir deras tillkortakommanden och problem. De frågor du väcker i denna blog är så viktiga att lyfta på alla nivåer i skolan och inte minst i skolpolitiken på alla nivåer. Vi måste göra en förändring inom detta inom snar framtid så elever kan lyckas i sitt lärande och klara kunskapskrav och känna att de duger och inte misslyckas gång på gång. Med vänliga hälsningar Bibbi Larsliden