Bloggar Bloggar

Vad menas med inkludering i Salamanca-deklarationen?

Vad menas med inkludering i Salamanca-deklarationen?

1994 samlades en rad företrädare för olika utbildningssystem och organisationer i den spanska staden Salamanca för att diskutera specialpedagogiska frågor. Resultatet blev det som brukar refereras till som Salamanca-deklarationen, vilken av flera anses uttrycka det internationella genombrottet för inkluderingstanken i utbildningssammanhang. Ordet hade använts i andra sammanhang tidigare men nu blev det ett nyckelord inom det specialpedagogiska området.

I deklarationen menar man att ett helt nytt sätt att se på specialpedagogiska frågor behövs. Skolor ska nu bli inkluderande. Från att elever i behov av särskilt stöd/med funktionsnedsättningar inte gått i skolan alls, i specialskolor eller i andra typer av särlösningar, skulle de nu få sin utbildning i så ordinarie sammanhang som möjligt. För att detta ska lyckas behöver en rad åtgärder vidtas. Om skolor förändras på detta sätt menar man också att en rad positiva effekter på andra områden kommer att uppnås:

… regular schools with this inclusive orientation are the most effective means of combatting discriminatory attitudes, creating welcoming communities, building an inclusive society and achieving education for all; moreover, they provide an effective education to the majority of children and improve the efficiency and ultimately the cost-effectiveness of the entire education system. (s ix)

Medan den första delen av dokumentet (Unesco, 1994) är själva deklarationen innehåller en andra och mer omfattande del råd och förslag på åtgärder på ett flertal olika nivåer för hur utbildningssystem ska lyckas med det nya sättet att arbeta. Det övervägande intrycket är att dokumentet fastslår saker och argumenterar. Ibland hänvisas till erfarenhet, men aldrig till specifik forskning även om förmodligen undertecknarna av dokumentet menar att det som sägs har stöd i forskning.

Utifrån att inkludering förstås på olika sätt i olika sammanhang kan det vara en poäng i att mer specifikt titta på vad som menas med inkludering i dokumentet.  Jag tänker kort diskutera två frågor, dels vilka barn/ elever dokumentet handlar om och vad som menas med uttrycket en ”inkluderande skola”.

 

Vilka handlar det om?

Trots att det på några ställen uttrycks att inkludering handlar om alla elevers situation och att också särbegåvade (”gifted”) elever nämns är huvudintrycket utan tvekan så att det är elever i olika typer av svårigheter som det handlar om:

The guiding principle that informs this framework is that schools should accomodate all children regardless of their physical, intellectual, social, emotional, linguistic or other conditions. This should include disabled and gifted children, street and working children, children from remote or nomadic populations, children from linguistic, ethnic or cultural minorities and children from other disadvantaged or marginalized areas and groups.

Medan den första halvan av citatet pekar mot att det handlar om elever oavsett deras egenskaper så är de grupper som pekar ut i huvudsak definierade utifrån att de anses ha problem eller är marginaliserade på andra sätt. På många ställen i dokumentetet talas det dock endast om elever med funktionsnedsättningar.

Det är viktigt att notera att placeringen av elever i olika typer av svårigheter i vanliga klasser inte framhålls som en absolut princip men som något som absolut bör eftersträvas. I dokumentet (s. 6) framhålls således:

Assignment of children to special schools – or special classes or sections within a school on a permanent basis – should be the exception, to be recommended only in those infrequent cases where it is clearly demonstrated that education in regular classrooms is incapable of meeting a child´s educational or social needs or when it is required for the welfare of the child or that of other children.(sid 12)

I ett annat avsnitt av dokumentet utrycks att det är svårt att upprätta generella principer vad gäller undantag från placering i vanlig klass utan sådana frågor måste avgöras från fall-till-fall. Dock öppnas för mer generella särslösningar för barn och elever med behov av teckenspråklig kommunikation.

 

Vad innebär uttrycket en ”inkluderande skola”?

The inclusive school” är ett centralt uttryck i dokumentet och det talas också om ”the principle of the inclusive school” vilken uttrycks på följande sätt:

The fundamental principle of the inclusive school is that all children should learn together, whenever possible, regardless of any difficulties or differences they may have. Inclusive shools must recognize and respond to the diverse needs of their students, accomodating both different styles and rates of learning and ensuring quality education…. (s 11).

Jag tycker det här citatet är belysande på två sätt.  Dels visar det på den betydelse som ges i dokumentet att alla elever (även om fokus är på elever med funktionsnedsättningar i dokumentet sett i sin helhet) har rätt att möta en utbildning av hög kvalité. Å andra sidan visar det en ambivalens i vad som menas med en inkluderande skola.

Vi kan läsa citatet som att den fundamentala principen definieras av att elever är placerade tillsammans, ”learn together”. Sedan måste dessa ”inkluderande” skolor också agera på ett visst sätt. Det är just tolkningen av ”måste” som blir viktig här. Måste skolor som är inkluderande göra dessa saker för att författarna av deklarationen menar så? Eller måste de göra så för att över huvud taget kunna kalla sig inkluderande? Om man menar det senare hade det kunnat uttryckas tydligare, t.ex. med ungefär följande formulering: The fundamental principles of the inclusive school are that a) children should learn toghete and b) are ensured a high quality education.

I Salamanca-deklarationen är det faktiskt så att ordet inkludering i dess olika former används på ett ambivalent sätt. Ibland används det för att beteckna var eleven får sin utbilding (alltså a) ovan), som i följande exempel:  

While inclusive schools provide a favourable setting for achieving equal opportunity and full participation, their success requires a concerted effort… (s 11).

Det är alltså utifrån citatet teoretiskt möjligt att ha misslyckade ”inclusive schools” eftersom kvalitén inte görs till en definierande del av begreppet. Däremot menar man som sagt givetvis att eleverna ska ha en bra situation i den ”inkluderande” skolan, men det är alltså inte det som definierar begreppet i citatet ovan. I så fallet hade man kunnat skriva: Schools have to exhibit equal opportunities and full participation in order to be inclusive.

I förordet till dokumentet skrivet av Federico Mayor som representant för Unicef möter vi ett annat sätt att använda ordet ”inclusion” på:

These documents are informed by the principle of inclusion, by the recognition of the need to work towards ”schools for all” – institutions which include everybody, celebrate differences, support learning, and respond to individual needs. (s iii)

Mayors text är inte otvetydig heller men verkar implicera att inkluderande skolor definieras inte bara av att de är öppna för alla elever utan att de också har vissa egenskaper. På så sätt möter vi alltså olika sätt att använda ordet ”inclusion” i dokumentet, samma ord uttrycker alltså olika begrepp. Inte sällan är det inte heller helt klart vad som menas med ordet.

 

Salamanca-deklarationen  – en utmaning

Jag har här bara berört några aspekter av Salamanca-deklarationen, framför allt har jag velat illustrera att dokumentet inte kategoriskt förespråkar att alla elever ska gå i vanliga klasser, även om det utan tvekan är vad som förespråkas och avvikelse från detta ska ses som  sällsynta undantag. Jag har också visat på att inkludering ges olika betydelser i dokumentet. Men det finns också mycket övrigt att analysera, till exempel hur relationen mellan den vanliga undervisningen och specialpedagogiken uttrycks. I det avseendet är inte dokumentet lika radikalt.

 

http://www.unesco.org/education/pdf/SALAMA_E.PDF

kommentarer
Lägg till kommentar
Stephan Andersson
Skickat 2018-02-01 07:31.
När jag väl hamnat i denna blogg fastnar jag. Jag får tillfälle att lyfta blicken och vardagspraktiken får nya perspektiv.
Många av de svårigheter jag möter, såsom lokalt barn och elevombud, behöver man verkligen fundera kring på fler sätt än som just individuella "avvikelser".
Tack för all klokskap